Sthig Jonasson
Drottning Kristina, Confidencen

Skön opera på Confidencen

Scen: Ulriksdals slottsteater, Confidencen
Opera: Drottning Kristina
Musik: Jacopo Foroni
Libretto: Giovanni Carlo Casanova
Regi och instudering: Nils Spangenberg
Dirigent: Tobias Ringborg
Sångare: Liine Carlsson, Nina Saetherhaug, Kosma Ranuer, Daniel Johansson, Linus Börjesson
Skådespelerska: Iréne Lindh
Confidencens kör och orkester
Speltid ca 2 tim 40 min.

Ulriksdals slottsteater, Confidencen, spelar nu Jacopo Foronis bel canto-opera "Drottning Kristina" (Cristina di Svezia) från 1849. Efter uruppförandet i Stockholm spelades den sedan vid ett enda tillfälle i Italien 1850, men återupptäcktes av Vadstena-Akademien 2007. Det är den uppsättningen som Confidencen tagit över med små förändringar. Verket ges konsertant på italienska med inlagda talade repliker mellan de fem akterna.
”Drottning Kristina” är en ojämn, men rikt orkestrerad opera i brytningen mellan tysk och italiensk romantik. Ibland kan musiken upplevas som överlastad – rent av prunkande. Men det är i alla fall musiken som är minnesvärd, medan dramaturgin gör drottningen otydlig. Operan skildrar de händelser som ledde fram till Kristinas abdikation på Uppsala slott den 6 juni 1654, då hon var 27 år. Den religiösa dimensionen har Forini lämnat därhän. Här handlar det om drottningens obesvarade kärlek till Magnus Gabriel de la Gardie. Visserligen älskas hon av sin kusin Karl Gustav, men där är hon själv kallsinnig – och att gifta sig bara för att säkra tronföljden passar inte hjältekonungens egensinniga och kompromisslösa dotter. Man får egentligen aldrig någon uppfattning om vilken bild av Kristina som Foroni vill förmedla. Det handlar om en fiktion inte om någon historiskt ”sann” Kristinabild. Eller som Kristina själv säger i ett av sina brev: ”Man måste tvivla på allt – även sin egen misstro.”
De fem solisterna håller en hög klass särskilt Liine Carlsson i titelrollen. Hon får många tillfällen att briljera med skön höjd på sin smidiga och färgrika koloratur. Problemet är att operans svaga dramaturgi inte ger Carlsson möjlighet att fördjupa bilden av drottningen i skärningen mellan makten, ansvaret och friheten, mellan obesvarad kärlek och politiska intriger som tillsammans ledde fram till beslutet att lämna tronen. Kusinen Karl Gustav sjungs med stark närvaro av Linus Börjesson. Duetten mellan Kristina och Karl Gustav i andra akten hör till föreställningens höjdpunkter. Den politiske makthavaren Axel Oxenstierna gör övertygande av Kosma Ranuer, som tyvärr var något indisponerad vid premiären och kunde inte helt göra sig själv rättvisa i sången.
Nina Saetherhaug (Maria Eufrosyne) verkade ha mest roligt av dem på scenen – alltid med ett leende i mungipan. Hon var trygg i sin roll som drottningens kusin Maria som är förälskad i Magnus Gabriel de la Gardie som i Daniel Johanssons gestaltning blir trovärdig både som drottningavvisare och som konspiratör.
Skådespelaren Iréne Lindh läser textavsnitten som delvis är hämtade från brev som Kristina själv skrev långt efter tronavträdelsen.
Trots allt är invändningarna små och litet triviala. Det viktiga är att det är en alldels underbart skön föreställning Confidencen ger av ”Drottning Kristina”.

  Sthig Jonasson
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-08-30