Sthig Jonasson
Henrik Ibsen: Ett dockhem, Dramaten

Manlig makt och moral ifrågasätts
Pjäs: Dramatens lilla scen
Pjäs: Ett dockhem
Författare: Henrik Ibsen (översättning: Klas Östergren)
Regi: Kjersti Horn, men iscensättningen slutförd av Benoît Malmberg och ensemblen
Scenografi och kostym: Jan Lundberg
Skådespelare: Julia Dufvenius, Erik Ehn, Zardasht Rad, Hannes Meidal, Thérèse Brunnander

Dramatens nya uppsättning av Henrik Ibsens pjäs ”Ett dockhem” blev tydligen en aning stökig och när den norska regissören Kjersti Horn lämnade uppsättningen strax före premiären fick Benoît Malmberg avsluta arbetet tillsammans med ensemblen.
”Ett dockhem” utspelas under några dagar en jul- och nyårshelg då den högborgerliga familjen Helmer bryter samman. Allt har sin grund i hustrun Noras kärlek till sin make Torvald. För att kunna bekosta hans konvalescens efter en sjukdom förfalskar hon sin fars namnteckning och får på så sätt ett lån hos advokaten Krogstad. Utan att Torvald vet något om hennes transaktioner. När pjäsen börjar är Torvald nyutnämnd bankdirektör – en av samhällets stora – och Nora kommer hem med julklappar. Hon är skuttande glad över att nu äntligen ha gott om pengar. Redan här anar man vartåt det barkar när Nora behandlas som ett barn av Torvald som både förmanar sin ljuva, obetänksamma lilla hustru att inte vara så slösaktig och uppmuntrar henne samtidigt att konsumera mera.
Det är långt mellan makarna i dockhemmet. När Noras förfalskning avslöjas förändras Torvalds attityd blixtsnabbt från skratt till fördömande. Våldet ligger nära ytan hos honom och att han i sitt raseri inte misshandlar henne är närmast en tillfällighet. När sedan Nora räddas, utan Torvalds hjälp, försöker han prata bort sin förlöpning, men hon har insett att mannens kärlek inte hållit måttet. När Nora förstår hon att hon inte betyder något för honom, annat än som en vacker och representativ hustru, ifrågasätter hon för första gången Torvalds auktoritet. Nora vill helt enkelt inte längre vara Torvalds docka och gosedjur, hon lämnar hem och barn för att äntligen kunna leva sitt eget liv. För en utanförstående betraktare är det förvånande att hon stått ut med Torvald i åtta år. Varför drog hon inte för länge sedan? Nora kommer att klara sig, frågan är om Torvald gör det. Kan han hitta en ny dockhustru att gulla med – något annat kan han inte klara av.
Julia Dufvenius bimbolika Nora balanserar på gränsen till sammanbrott. Hon är fast i bilden av sig själv som vacker och osjälvständig och att hennes värde ligger i att vara Torvalds vackra och glada hemmafru. När hon inser att det inte är livet drar hon. Erik Ehn låter bankdirektör Torvald Helmer bli en moralist som i sin omedvetna falskhet inget ser och inget förstår. Han har omsorgsfullt byggt upp sin värld att vara anpassad till hans behov. ”Ett dockhem” kan ibland uppfattas som en grym komedi där Torvald blir det komiska navet, nästan allt han säger blir löjligt, självgott och föraktfullt överlägset mot Nora. Han krossar till slut sig själv med sin fullständiga omedvetenhet.
Det verkliga hotet mot Nora är långivaren Krogstad, spelad med nervös skärpa av Zardasht Rad. Krogstad har en gång blivit socialt utfrusen efter ett bagatellartat brott och nu släpper han loss sitt hämndbegär på Nora. Men egentligen är det just Krogstads hämnd som får Nora att inse att livet med Torvald inte är äkta. Hannes Meidal gör vännen i familjen den dödssjuke doktor Rank. Han är ständigt närvarande i familjen, men egentligen inte särskilt nödvändig för utvecklingen.
Noras barndomsväninna, fru Linde, har något av samma sanningslidelse som Gregers Werle i ”Vildanden”, men hon är också beroende av bankdirektörsparet Helmer för sin försörjning. Och när ekonomi och moral inte riktigt går ihop är det ekonomin som har prioritet – så också för fru Linde. Thérèse Brunnander gör henne försiktigt målmedveten.
Scenografen Jan Lundberg har skapt en klaustrofobisk scenrum utan dörrar eller fönster där alla skådespelarna sitter på väggfasta bänkar så länge som de har någon funktion i spelet – sedan går de bara ut åt sidan och försvinner.
Problemet med Dramatens uppsättning av ”Ett folkhem” är att denna historia om kvinnlig frigörelse – lika aktuell nu som då – har urvattnats till ett ingenting. Det är som om skådespelarna vistas i ett vakuum utan kontakt med vare sig pjäsen eller varandra. Bara i undantagsfall gnistrar till som när Torvald avslöjar hela sin självgoda maktfullkomlighet. Historien blir stum när dagens politiska korrekthet konfronteras med en text som var sprängstoff när pjäsen skrevs 1879, men som idag visar på en moralsyn som är både förlegad och verkningslös. Det Hemmafruideal som Torvald ser för sin Nora kollapsade när kvinnorna gick ut i förvärvslivet och fick ekonomisk makt. Inte lika stor som männens visserligen, men inte negligerbar.

  Sthig Jonasson
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-04-18