Sthig Jonasson
De tre musketörerna, Stockholms stadsteater

Musketörerna rockar loss
Scen: Stockholms stadsteater
Föreställning: De tre musketörerna
Dramatisering av Alexander Mørk-Eidem efter Alexander Dumas roman
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Maria Gyllenhoff
Musikarrangemang: Andreas Utnem
Medverkande: Johannes Bah Kuhnke, Fares Fares, Leif Andrée, Andreas Kundler, Lars Göran Persson, Sofia Ledarp, Gerhard Hoberstorfer, Frida Westerdahl, Kristofer Fransson, Ann-Sofie Rase, Jan Mybrand, Anders Johannisson m.fl. Dansare: Camilla Fredén, Maria Hydén, Hanna Malmberg, Linda Pritchard och Desirée Rosborg
Musiker: Mattias Torell, Stefan Jernståhl, Ricard Nettermalm och Julia Falthin
Speltid 3 tim. 20 min. Wilson

En för alla 
Alla för en

                                                              Musketörernas motto

När Alexander Mørk-Eidem sätter upp Alexander Dumas äventyrsroman ”De tre musketörerna” på Stockholms stadsteaters stora scen blir det ett musikteateräventyr med fyra killar i tajta läderbrallor som gillar fester, brudar och slagsmål. Historien följer i stort romanen som Mørk-Eidem har plockat ihop till en häftigt svängig och, framför allt, rolig föreställning. Här finns äventyr, praktfulla och ibland jönsiga kostymer, hysteriskt överspel och rock på hög volym. Mørk-Eidem tillför väl inte teaterkonsten några nya djup, utan utnyttjar teaterns möjligheter till lysande underhållning.
Det börjar med att den 18-årige bondgrabben d´Artagnan kommer till Paris där han blir han bestulen på pengar, sin moppe och introduktionsbrevet till kungens vaktstyrka, de s.k. musketörerna. Han förolämpar därpå i rask takt musketörerna Athos, Porthos och Aramis och utmanas på duell av alla tre, dessutom träffar han en snygg tjej. Efter att ha utmärkt sig i en strid accepteras han av musketörerna.
I ”De tre musketörerna” avverkas en rad sång- och dansnummer i snabbt tempo, men föreställningens största problem är att alla på scenen är skådespelare inte sångare – det märks.
Johannes Bah Kuhnke är den oskuldsfullt charmige d’Artagnan från vischan med ambitionen att bli en av musketörerna, som är stans hippaste rockare. Han stöter stenhårt på Sofia Ledarps hovdam Caroline Bonacieux som visserligen är gift, men inte särskilt intresserad av vare sig mannen eller sitt barn. Hon frestas av äventyret som d´Artagnan lockar med utan att behöva ge upp sin hovkarriär som drottningens förtrogna och vän.
De tre musketörerna: den rätt cyniske Athos (Fares Fares), kvinnocharmören Aramis (Andreas Kundler) och den fryntligt livsfarlige Porthos (Leif Andrée) verkar ta livet som ett glatt rockäventyr bland ålande snygga tjejer och kardinalens stridslystna privatarmé.
Musketörernas fiender är först och främst Gerhard Hoberstorfer som den intrigante maktspelaren kardinal Richelieu. Under sin eleganta kardinalskåpa döljer han en röd skinnoverall som verkar vara stulen ur Michael Jacksons garderob. Som Richelieus medskurk är Frida Westerdahls sköna och intriganta Mylady lysande elak. Westerdahl är en mycket porträttlik Madonna (sångerskan, alltså).
Bland de övriga figurerna, som blir lätt bortspelade i den röriga intrigen, märks Jan Myrbrands självupptagne fjolliga kung Ludvig XIII, som hämtad från en vulgobögkarikatyr i överstora glittriga glasögon med inspiration från Dame Edna (om nu någon kommer ihåg henne). Annars har Kardinalen ett särskilt gott – eller ont – öga till drottning Anna av Österrike som Ann-Sofie Rase utrustar med en sött sjungande finlandssvenska och hennes älskare den brittiske hertigen av Buckingham som i Anders Johannisons tappning blir en fånig punkare.
Även om det finns några obehagliga scener som tål att funderas över är ”De tre musketörerna” först och främst oerhört underhållande. livet.

  Sthig Jonasson
  © Sthig Jonasson
Foto: Johan Ljungström

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-03-03