D

Sthig Jonasson
Till Damaskus, Dramaten


Den Okände i en integrerad uppsättning

Scen: Dramaten
Pjäs: Till Damaskus
Författare: August Strindberg
Bearbetning: Karl Dunér och Magnus Florin
Regi Karl Dunér
Scenografi Karl Dunér och Peder Freiij
Kostym Peder Freiij
Medverkande: Johan Holmberg, Ylva Ekblad, Peter Engman, Torkel Petersson, Niklas Ek, Mirja Turestedt, Malin Ek, Irene Lindh, Ingvar Kjellson
Spelas t.o.m. 17 maj. Speltid ca. 3 tim.

 

PåDramaten fortsätter sin satsning på Strindbergsåret med ”Till Damaskus” i regi av Karl Dunér. Pjäsen, som skrevs 1898, räknas idag som ett av Strindbergs mest centrala verk och som slutpunkten på hans Infernokris under slutet av 1890-talet.
”Till Damaskus” är ett drama där den bibliska mytologin är tydligt närvarande. Pjästiteln hänvisar till Apostlagärningarna 9 där Saul, på väg till Damaskus, möter Jesus, omvänds och blir under namnet Paulus kristendomens viktigaste förkunnare och exeget. I pjäsen möter vi Den Okände, en författare som ger sig ut på en inre och yttre vandring i en mörk drömvärld där han gör upp med sitt förflutna och försöker förstå världen. Han följs av en kvinna som till en början är en nödvändig följeslagare, men som blir alltmer främmande.
Den här uppsättningen får sin stämning av att Dunér försöker integrera text, skådespeleri och scenbild till en helhet. Det lyckas bara delvis.
Första aktens scenbild domineras av en grå labyrint som likt hjärnvindlingar slingrar sig över scenen och där skådespelarna snubblar omkring medan långa rep med små klockor och annan rekvisita hänger från taket. Efter paus har scenen blivit en sjö med en kista på högkant i fonden. Vid sidan står ett delvis självspelande piano där en gammal man spelar sorgmarscher som ledsagar Den Okände på hans oändliga vandring.
Johan Holmberg gör Den Okände till en självupptagen svikare som söker botgöring för sin skuld till sin familj och till hela världen. Strindberg låter Den Okände bli en allegori för en hela mänskligheten, men han blir aldrig tydlig som sökande botgörare. Hans medresande Damen spelas med lågmäld intensitet av Ylva Ekblad. Hennes rollprestation är så precis och exakt som behövs för att ge liv och spänning åt den rätt anonyma rollen.
Likt en av Samuel Becketts luffare bär Peter Engmans tiggare ett elegant plommonstop när han närmar sig Den Okände med oklara avsikter. Ingvar Kjellson agerar närmast som en sorts iakttagande ceremonimästare i en nytillskriven roll, som egentligen inte har någon funktion. Minnesvärda är också Malin Ek som Modern och Mats Ek i dårens roll.
Problemet med den här uppsättningen är att den – trots lysande skådespelare – blir abstrakt och märkligt tom på känslor. Men skådespelet förlåter mycket.

  Sthig Jonasson
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-04-18