Sthig Jonasson
Chess på svenska i Göteborg

Chess på svenska

Scen: GöteborgsOperan
Musikal: Chess på svenska
Musik och libretto: Benny Andersson, Tim Rice, Björn Ulvaeus
Svensk text: Lars Rudolfsson, Jan Mark, Björn Ulvaeus
Regi och koreografi: Mira Bartov
Scenografi och ljus: Kristin Bredal
Kostym: Anna Ardelius
Dirigent: Anders Eljas
Medverkande: Philip Jalmelid, Evelyn Jones, Christopher Wollter, Nina Pressing, Johan Schinkler, Henrik Rongedal, Magnus Rongedal
GöteborgsOperans kör
GöteborgsOperans orkester
Spelas t.o.m. 22 mars 2013. Speltid ca 3 tim.

Att schack Att schack går att använda som allegori för olika mänskliga verksamheter – inte minst politik – har författare och konstnärer vetat om i hundratals år. Så Benny Andersson, Tim Rice och Björn Ulvaeus trampar i välkända spår när de låter musikalen ”Chess” koppla schack till kärlek och till det kalla krigets politik. Historien bakom musikalen är två spektakulära och hajpade VM-matcher med politiska övertoner. Den första i Reykjavik 1972 mellan världsmästaren Boris Spasskij och amerikanen Bobby Fischer och den andra en i Merano 1981 mellan världsmästaren Anatolij Karpov och avhopparen Viktor Kortjnoj.
I den ”Chess på svenska” som nu spelas på GöteborgsOperan har konflikten väst-öst accentuerats samtidigt som kärlekshistorien och dess konsekvenser blir tydliga.
Musikalen utspelas under några få dagar i Merano dit den sovjetiska stormästaren Anatolij kommer för att spela en VM-match mot den amerikanske världsmästaren Freddie Trumper. Kvar i Moskva lämnar Anatolij sin hustru Svetlana och deras son, som gisslan. Det sägs inte, men det är troligt att Anatolij och Freddie mötts många gånger och utvecklat en illa dold motvilja mot varandra. Redan från början präglas matchen av personliga motsättningar och de blir inte mindre av att Anatolij förälskar sig i Freddies älskarinna, den ungerska flyktingen, Florence. Anatolij bestämmer sig för att hoppa av till väst. Att en VM-utmanare hoppar av kan inte makthavarna i Kreml tillåta och att det blir en stor medial händelse förvärrar situationen för Anatolij och Florence. Politruken Alexander Molokov, som är KGBs man i Merano, hämtar Svetlana och sonen från Moskva i ett försök att få Anatolij att återvända genom att förlora matchen. Molokovs utpressning med sonen som insats påverkar inte bara Anatolij utan också Freddies förhållande till Florence. Dessutom finns ett spel mellan Svetlana och Florence där ingen av dem vill avstå från Anatolij.
Artisterna är utmärkta. Philip Jalmelid gör Anatolij med stark scennärvaro och koncentration. En av föreställningens höjdpunkter är Jalmelids version av musikalen mest kända nummer, ”Anthem”, som på svenska blivit ”I mitt hjärtas land”. Christopher Wollter är en imponerande mångsidig artist och gör en mycket bra och trovärdig tolkning av den svåra rollen som Freddie Trumper, vars ego – och ångest – inte har några gränser.
Evelyn Jons ger ett känslostarkt porträtt av Florence och lyfter fram det traumatiska minnet av fadern, som fördes bort efter det att den ungerska frihetskampen krossats av sovjetisk militär 1956. Nina Pressing har svårt att räcka till som Anatolijs svartsjuka hustru Svetlana, men hennes ballad ”Vem är jag” med raden ”Jag tömde nysnö ur min sko” är nästan övervacker.
Johan Schinkler är exakt obehaglig som den hårdföre politruken Alexander Molokov som förrått sina ideal för makten. Det har ingen betydelse vem det är som krossas så länge det sker i partiets och statens namn. Tvillingarna Henrik och Magnus Rongedal delar på rollen som schackdomaren som förgäves försöker styra matchen. De har det inte lättare än domarkollegiet i Reykjavik 1972. Annars visar de glimtar av sin talang som allvarliga komiker.
”Chess” är operaregissören Mira Bartovs första musikaluppsättning och hon klarar av att göra ”Chess” spännande trots att det är en dramatisk öken och att personteckningen inte håller samma nivå som musiken. Hon sätter in berättelsen i sitt schackliga och politiska sammanhang och lägger upp musikalen som ett schackparti med spelöppning, mittspel och slutspel. Att Bartov dessutom står för den överraskande scenografin och att Anna Ardelius kostymer är fantastiska förstärker intrycket att ”Chess” är ett helgjutet konstverk.
Anders Eljas ledning av GöteborgsOperans orkester gör den maffiga musiken full rättvisa och bidrar till att ”Chess” självklart är höstens stora begivenhet på GöteborgsOperan. Den spelas t.o.m. 22 mars 2013.

 

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto: Martin Skoog

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-09-20