Sthig Jonasson

Madame Butterfly, Folkoperan


Kulturkrock och kulturimperialism  

Scen: Folkoperan
Opera: Madame Butterfly
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa
Översättning: Sven Nyblom, reviderad av Göran Gentele
Regi: Katharina Thoma
Scenografi och kostym: Julia Müer
Ljus Olaf Winter
Dirigent: Per-Otto Johansson
Sångare: Christian Juslin, Charlotta Larsson, Ivonne Fuchs, Anders Larsson, Daniel Ralphsson, Anders Kjellstrand, Ulrika Nilsson, Eric Thorslund, John Haque, Andreas Konvicka, Sara Radulovic, Anneli Leandoer, Maria Mayer, Jan Lekemark
Barnet: César Kylberg
Folkoperans kör
Folkoperans orkester
Spelas t.o.m. 30 oktober 2011.

Giacomo Puccinis opera ”Madame Butterfly” som nu spelas på Folkoperan är en gripande historia om en aningslös kulturkrock och kulturimperialism.
Operan handlar om den amerikanske marinlöjtnanten Pinkerton stationerad i Nagasaki där han för nöjes skull och utan egna förpliktelser gifter sig med den 15-åriga geishan Cio-Cio-San, kallad Butterfly. Några månader senare dumpar han henne och återvänder till USA där han, utan samvetsbetänkligheter, gifter sig ”riktigt” med en annan kvinna. Efter tre år återvänder han med sin amerikanska hustru och upptäcker han att han har en son med Butterfly. Pinkerton beslutar sig för att ta med sin lille son till Amerika för att där ge honom ett bättre liv än i Japan. Det krossar Butterfly. För henne återstår endast det rituella självmordet – harakiri – att ”dö med heder, när man inte längre kan leva med heder”.
Den tyska regissören Katharina Thoma har flyttat historien från förra sekelskiftet till Nagasaki i vår egen tid. Cio-Cio-San är i första akten en söt och omogen tonåring, en produkt av japansk populärkultur. Hon kommer till bröllopet klädd i plisserad kjol, illskära sockor och med en ”Hello Kitty”-dekal på resväskan följd av sina lika utstyrda kompisar.
Även om Puccini sysslar med individer är ”Madame Butterfly” nästan ett typexempel på kulturimperialism. Pinkerton har inte en aning om japansk kultur och tänkesätt, men ser fram emot att få en ung geisha till hustru och leksak. För Cio-Cio-San är det allvar, hon drömmer om att få ett rikt liv i USA, men när Pinkerton sticker har hennes sociala nätverk och relationen till familjen kollapsat.
Folkoperan har fått till en mycket bra ensemble. Där särskilt Christian Juslin glänser som Pinkerton. Han gör en övertygande rollprestation både i sin sång och i sitt skådespelande. Juslins Pinkerton må vara officer, men sannerligen ingen gentleman, snarare en nonchalant skitstövel som är helt omedveten om vidden av sitt svek ända till sista scenen där han tar farväl av Butterfly.
Charlotta Larsson i titelrollen har ett kroppsspråk som en 15-åring utan att för den skull bli alltför barnslig eller naiv. Hennes röst får en bitter svärta när hon inser att hon skamligt blivit bedragen och att hon tvingas lämna sin son. Anders Larsson gör en bra Sharpless, den amerikanske konsult i Nagasaki, som förutseende varnar Pinkerton för det lättsinniga giftermålet. Men åt Butterfly har han ingen tröst, bara ”Var stark.” Daniel Ralphsson är utmärkt som äktenskapsmäklaren Goro som fixat lägenhet och möbler och som också ordnat till en ny friare till Cio-Cio-San. Ivonne Fuchs gör den genomskådande grannkvinnan Suzuki djupt empatisk. Helt lysande.
Visst finns det onödiga inslag i uppsättningen som när svarta ninjafigurer klättrar på väggarna.
Orkestern, som leds mycket samlat av Per-Otto Johansson, är placerad bakom scenen och syns genom en transparent fond. Eftersom Folkoperan saknar orkesterdike laborerar man med olika lösningar för orkesterns placering. Det är alltid lika intressant att se vilken lösning man valt.
Scenrummet är ett höghus indelat i kala lägenheter färgsatta i sunkigt grått eller smutsbeige. Butterflys instängdhet är nästan fysiskt förnimbar – trots parabol och platt-tv med fotbollsmatcher.
”Madame Butterfly” är ännu en av Folkoperans framgångsrika föreställningar.
Det är en höjdare. Missa den inte.

  Sthig Jonasson

Fotnot:Operan "Madame Butterfly" bygger den amerikanske författaren David Belascos pjäs ”Madame Butterfly” och den bygger i sin tur på Pierre Lotis (egentligen Julien Viaud) roman ”Madame Chrysanthème” (påsvenska ”Ett giftermål i Japan”) som kom ut 1887. Historien har fått en uppföljare i musikalen ”Miss Saigon” som visserligen utspelas i ett annat land, men storyn är densamma.



Christian Juslin som spelar Pinkerton.
 
  Daniel Ralphsson som fixaren Goro
  ©Sthig Jonasson
Foto:Sthig Jonasson

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2014-09-18