Sthig Jonasson
Bruden som visste för lite, Maxim

Bröllpsbesvär på Maxim

Scen: Maxim, Stockholm
Fars: Bruden som visste för lite
Text: Robin Hawdon
Översättning Staffan Lindberg, Stefan Wiik, Andreas Tottie
Regi: Pontus Ströbaek
Scenografi: Mártin Bejting
Kostym: Maria Felldin
Medverkande: Pernilla Wahlgren, Peter Magnuson, Maria Kulle, Martin Björk, Maria Alm Norell, Hans Wahlgren
Spelas t.o.m. 27 mars. Speltid ca 2 tim. 20 min.

Vad händer när brudgummen på sin bröllopsdag, som infaller dagen efter svensexan, vaknar i hotellets bröllopssvit med sin bäste väns nya flickvän? Blir det ett lyckligt bröllop senare på dan?
Hur går det? Kolla in farsen ”Bruden som visste för lite” som nu spelas på Maxim i Stockholm. Det är en underhållande bagatell med rapp dialog, men med en sympatisk sensmoral i botten.
Efter brudgummen Björns något överraskade uppvaknande blir det bara värre: Han kommer inte ihåg något av vad som har hänt, men han vet att bruden – alltså tjejen som han skall gifta sig med – snart kommer för att klä om, och vännen – best mannen – Tomas är i grannrummet och undrar vad som hänt. Det som följer är kaos där Tomas, som inte vet vem Björns nattsällskap är, plötsligt låtsas ha två flickvänner och där hotellstäderskan blir en ovillig medspelare bland alla fantasifulla lögner.
Under sommaren var ”Bruden som visste för lite” en publiksuccé på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård. Det är den uppsättningen som kommit till Maxim och det märks att ensemblen är väl samspelad med exakt tajmning och känsla: inte en entré missas, inte ett menande tonfall går förlorat, inte en nervös ryckning försvinner.
Peter Magnusson är utmärkt som en mycket bakfull och ångestriden Björn vars enda tanke tycks vara att klara av de närmaste timmarna utan att bryta samman – rationellt i hans situation. Pernilla Wahlgren spelar Tomas förlupna flickvän Julia som tydligen inte behövde så lång betänketid för att besluta sig att tillbringa natten med Björn. Hon är ganska nöjd med sitt nattliga äventyr som hon dessutom inte ångrar utan gärna vill se en fortsättning av. Katarina, den riktiga bruden, blir i Maria Alm Norells tappning mycket för ordning och reda. Vad hon egentligen ser hos slarvern Björn är oklart. Martin Björk spelar kompisen Tomas som givetvis blir vansinnigt arg när han får sammanhanget klart för sig – men innan dess har han lojalt ställt upp på alla absurda påståenden som Björn kommer på. Julia har Tomas f.ö. träffat på webben och nu skall de alltså umgås irl (in real life). Det funkar inte. Att allt ser ut att ordna sig(?) beror på hotellstäderskan Jenny som Maria Kulle gör till den enda helt normala personen på scenen. Hon blir farsens nödvändiga förnuftiga bollplank där alla snabbt påkomna vrickade förklaringar studsar tillbaka och med osviklig precision träffar avsändaren. Hos Maria Kulle finns ett säkert komedispel utan det överspel som ligger nära till hands för de övriga rollerna.
Till slut verkar det som om alla hittar rätt partner oavsett vem de började med. Originalintrigen till ”Bruden som visste för lite” hittar man i Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” där två unga par upplever en sommarnatt med oväntade känslor och sex.
I slutscenen samlas ensemblen kring den stora dubbelsäng som är scenen för nattens och dagens övningar och avslutar med slutmonologen ur ”En midsommarnattsdröm”: Om vi skuggor er misshaga/O, så låten bli att klaga/Tron, att i en slummer blott/För ert öga syner gått/Och att detta skuggspel här/Blott en dröm, en villa är./Klandren ej vårt spel, vår sång./Bättre blir det nästa gång."

  Sthig Jonasson
Om vi skuggor er misshaga,
O, så låten bli att klaga;
Tron, att i en slummer blott
För ert öga syner gått,
Och att detta skuggspel här
Blott en dröm, en villa är.
Klandren ej vårt spel, vår sång
Bättre blir det nästa gång.


Puck i ”En  midsommarnattsdröm”
W. Shakespeare
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-02-02