Sthig Jonasson
Batseba, Operan


Grym och bloddrypande biblisk berättelse

Scen: Operan
Opera: Batseba
Musik: Sven-David Sandström
Libretto: Leif Janzon (efter Torgny Lindgrens roman ”Bat Seba”)
Regi: David Radok
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Ljus: Torkel Blomkvis
Dirigent: Leif Segerstam
Sångare: Elin Rombo, Hillevi Martinpelto, Michael Weinius, Ingrid Tobiasson, IVA, Marianne Eklöf, Karl-Magnus Fredriksson, Klas Hedlund/Carl Unander Skarin m.fl.
Profetissor: Marianne Hellgren Staykov, Jeanette Bjurling, Marie Alexis, Johanna E. Martell
Kungliga Operans Kör
Kungliga Hovkapellet

Spelas t.o.m. 5 mars 2009. Speltid ca 2 tim. 30 min.

I Andra Samuelsboken i Bibeln finns berättelsen om Batseba och kung David. Hon är en av flera starka kvinnor i Bibeln som använder sex som maktmedel. Batsebas förste make, Uria, dog på slagfältet. Hans död arrangerades av kung David, som då redan hade ett förhållande med Batseba. David tog henne sedan som en av sina hustrur och upphöjde henne till drottning. Hon födde sonen Salomo som år 973 fr. Kr. tog över tronen efter David.
Den här dramatiska berättelsen är grunden för Torgny Lindgrens roman ”Bat Seba” som Sven-David Sandström nu har transponerat till operan ”Batseba”.
I första akten byggs intrigen upp när David tar Batseba med våld och hon börjar inse sin maktposition som drottning. Den andra akten blir kyligare och våldsammare när Davids familj bryter samman. Framtiden och hoppet är i Salomo som kröns till kung i operans sista scen. Trots den dramatiska handlingen är andra akten inte lika dramaturgiskt effektiv som den första.
Dirigenten Leif Segerstram lyckas utmärkt i tolkningen av Sven-David Sandströms musik som är sinnligt vacker och sätter Batseba i händelsernas centrum. Hon förblir i mycket ett mysterium, när första aktens oskuldsfulla unga kvinna, ännu i sina tonår, förvandlas till andra aktens cyniska maktspelerska. Även om det gått 15 år mellan akterna.
Regissören David Radok löser de psykologiska problemen genom att låta de dramatiska händelserna ske runt – och på – ett altare som i Lars Åke Thessmans scenografi blir allt i ett: den kungliga bädden, våldtäktsplats och offeraltare. En vit linneduk som läggs på offerbordet blir allt blodigare i takt med att morden och övergreppen blir fler. Operans snabba känslosvängningar förstärks också av Torkel Blomkvists ljussättning.
Rollen som Batseba delas mellan Elin Rombo och Hillevi Martinpelto. Rombos Batseba är i första akten en ung kvinna som själv väljer sin framtid när hon ger sig åt kung David som inleder deras förhållande med att våldta henne och kastrera den man hon är gift med. Det antyds också att Batseba, trots att hon är Urias maka, är jungfru när David lägrar henne. Med sin vackra lyriska sopran tolkar Rombo en sårbar kvinna som rasar mot Herren Jehova som straffar henne för att hon älskar och för att hon är kvinna.
I andra akten är Martinpelto den mogna och makthungriga Batseba som med kylig beslutsamhet säkrar sin maktposition. Hon spelar ett grymt maktspel mot kungens barn med andra kvinnor och hennes förhållande till David, som hon älskar, är motsägelsefullt och tvetydigt.
Michael Weinius lyckas utmärkt ge liv och trovärdighet åt kung David. Hans enkla bakgrund som herde gör honom kraftfull, självsäker och hetsig. På ålderns höst sviktar hans makt när han börjar tvivla på att Jahve alltid är med honom och han blir alltmer maktlös inför familjeintrigerna som styrs av Batseba.
Davids första hustru, Ahinoam, gestaltas med värme av Ingrid Tobiasson. Ahinoams död i andra akten blir början till den våldsorgie där syskon förgriper sig på varandra, gör uppror mot kungen och familjen till slut bryter samman.
Carl Unander-Scharin sjöng medan Klas Hedlund med röstproblem agerade på scenen i rollen som Davids son Amnon, som Batseba driver till att förgripa sig på halvsystern Tamar. Hon spelas av den amerikanska artisten IVA som dansar oskuldsfullt och inte så litet sexigt inbjudande för Amnon. Batseba ser också passivt på när äldste sonen Absalom (Karl-Magnus Fredriksson) gör uppror mot fadern.
Betydelsefull för berättelsen och för tolkningen av Guds vilja är profetissan Naomi (Marianne Eklöf) med sin förmåga att se in i människorna och förutspå framtiden. Till sin ”hjälp” har Naomi fyra muntert högljudda profetissor som blir en avledande komiska kontrast mot all grymhet.
Sven-David Sandströms ”Batseba” slår ut nästan allt som Operan satt upp i år. Publiken är att gratulera till en oförglömlig upplevelse. Sunne.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-12-17