Sthig Jonasson
Bannlyst, Västanå teater, Rottneros


Lysande mörk melodram
Scen: Berättarladan, Rottneros
Pjäs: Bannlyst
Regi och manus: Leif Stinnerbom efter Selma Lagerlöfs roman
Scenografi: Lars Jacob Jakobsson
Kostym: Inger Hallström Stinnerbom
Masker: Torbjörn Alström
Koreografi: Ola Stinnerbom
Musik: Magnus Stinnerbom
Medverkande: Anki Larsson, Mattias Redbo, Hanna Kulle, Jakob Hultcrantz Hansson, Nadja Mirmiran, Björn Söderbäck, Vanja Blomkvist m.fl.
Musiker: Sophia Stinnerbom, Jonas Brandin, Anders Löfberg, Niklas Bertilsson
Spelas t.o.m. 31 augusti. Speltid: ca 3 tim. 20 min. 10 min.

I år är det 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes. Det uppmärksammas av Västanå teater med en dramatisering av hennes roman ”Bannlyst” från 1919. Den skrevs när Lagerlöf kommit över sin skrivkramp under första världskrigets outsägliga fasor och hon skrev den för att väcka människors avsky för krig. Den kom att markera hennes engagemang för kvinnorörelse, fred och humanism.
Historien börjar 1909 när det avslöjas att en grupp nordpolsfarare från England tvingats leva som kannibaler på en redan avliden kamrat. Handlingen går sedan vidare till Bohuslän när Sven Elversson, en av nordpolsfararna, kommer hem och möts av fördömanden och blir rent av bannlyst i kyrkan av prästen Edvard Rhånge. Deras vägar kommer sedan att korsas flera gånger i olika sammanhang. Runt den förkastade och föraktade Sven Elversson, prästen Rhånge och prästfrun Sigrun vävs en intrig full av skam, svartsjuka, våld och omättlig kärlek. Historien fortsätter sedan fram till 1916 och slaget på Skagerack den 31 maj mellan de Tyska och Brittiska flottorna där sammanlagt 154 fartyg drabbade samman och döda sjömän flöt iland på Svenska västkusten.
Leif Stinnerbom har koncentrerat Selma Lagerlöfs yviga berättelse, som är full spektakulära ingredienser, till en lysande mörk melodram. Som vanligt är Västanås uppsättning en kombination av traditionell teater, dans och musik i litet variationslös folkviseton. Problemet kan vara att Stinnerboms text inte håller hela vägen och att en stor del handlingen inte gestaltas utan berättas från scenen.
Trots ett raskt tempo i berättandet blir första akten litet seg och bitvis också svårgenomtränglig för den som inte är förtrogen med romanen. I andra akten klarnar det när intrigen löses upp och alla trådar vävs samman.
Rollerna är utmärkt besatta. Flera skådespelare har mer än en roll och lyckas övertygande gestalta mycket olika karaktärer. Huvudrollen som Sven Elversson spelas av Mattias Redbo litet mjukt och avvaktande. Hans utveckling från den bannlyste och självföraktade till en altruistisk välgörare som älskar Sigrun – och avstår från henne – är redan från början utstakad och sker utan dramatik. Det ger en distanserande effekt – det här är teater, inte levande livet. Hanna Kulle är utmärkt som den olyckliga prästhustrun Sigrun Rhånge som mannen svartsjukt bevakar. Hon är trovärdigt mjuk i sitt spel när hon hamnar mellan två män som är mycket olika – och som hon älskar båda. Så bra har Hanna Kulle aldrig tidigare varit på Västanå teater.
Jakob Hultcrantz Hansson gör den svartsjuke prästen som har nära till våld och som kräver att Sigrun bara skall älska honom – för alltid. Hela hans värld krackelerar när han inte har koll på henne och det oskyldigaste möte blir i hans fantasi ett bevis på hennes otrohet. Han har ingen tillit till henne. Hultcrantz Hansson gestaltar med obehaglig skärpa en maktmänniska som till lika delar består av falskhet och självgodhet.
Anki Larsson sitter hela tiden på scenen och ger stadga åt föreställningen som Selma Lagerlöf, hennes roll lägger inte mycket till handlingen, vare sig som berättare eller kommentator, men hon för en diskussion om vad som är tabu – vilka handlingar kan aldrig förlåtas. Minnesvärd är också Nadja Mirmiran som Lotta, Sigruns enda förtrogna.
För Carl Jonas Love Almqvist kunde det 1839 ”gå an” med en fri och obunden kärlek mellan människorna, men inte för Selma Lagerlöf 1919. Både romanen och pjäsen får ett oväntat och föga sannolikt lyckligt slut när Sven Elversson dör i Sigruns armar och hon försonas med sin man. Hoppet var ju egentligen ute för dem.
Som helhet är ”Bannlyst” den mörkaste föreställning som Västanå teater producerat. Allt medverkar till den förtätade stämningen: Lyckade skådespelarprestationer, Leif Stinnerboms intensiva text, Inger Hallström Stinnerboms lysande dräkter, Torbjörn Alströms skrämmande masker, Lars Jacob Jakobsons ändamålsenliga och välanpassade scenografi och Ola Stinnerboms koreografi. Dessutom med Magnus Stinnerboms musik där folkmusikslingor vävs samman med modernare klanger utan att grundtonen går förlorad. Det ger ”Bannlyst” dess tyngd och lätthet.
Allt talar för ett sommarbesök i Berättarladan i Sunne.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-06-25