Sthig Jonasson
Andrea Chénier, Operan

Franska revolutionens offer i skräckväldet

Scen: Operan
Opera: Andrea Chénier
Musik: Umberto Giordano
Libretto: Luigi Illica
Översättning på textmaskin: Lasse Zilliacus
Regi: Dmitri Bertman
Scenografi: Hartmut Schörghofer
Kostym: Corinna Crome
Koreografi: Edvald Smirnov
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Medverkande: Lars Cleveman, Jeremy Carpenter, Katarina Dalayman, Susann Végh, Ingrid Tobiasson, Gunnar Lundberg, Magnus Lindén, Johan Edholm, Magnus Kyhle, Michael Schmidberger
Kungliga Operans Kör
Kungliga Hovkapellet
Spelas t.o.m. 7 januari 2011. Speltid ca 3 tim.10 min.

För första gången sedan 1909 spelar nu Stockholmsoperan Umberto Giordanos romantiska tragedi ”Andrea Chénier” med libretto av Luigi Illica. Handlingen utspelas under franska revolutionens skräckvälde 1793-94 då fallet från makten till giljotinen kunde ske på dagen och det fanns spioner och angivare överallt. I detta politiskt överhettade klimat utspelas en ödesdiger kärlek mellan poeten Andrea Chénier och den högaristokratiska Madeleine. Historien kompliceras till ett triangeldrama av att revolutionsledaren Charles Gérard åtrår Madeleine. Andreas och Madeleines kärlek slutar i ond bråd död.
Den historiske André Chénier var en revolutionspoet som avrättades 1794 som fiende och kontrarevolutionär sedan han skrivit ett ode till Marats mördare Charlotte Corday.
I operan tar den ryske regissören Dmitri Bertman fasta på den icke-kroppsliga kärleken och på skräckväldet där inget är förutsebart. Det kan han göra med egen erfarenhet från sin uppväxt i det sovjetiska samhällets angiveri och spioneri.
Kärleksparet sjungs av Lars Cleveman och Katarina Dalayman. Cleveman är sångligt lysande i den svåra titelrollen. Men det känns inte som om hans starka sånginsats helt slår igenom i tolkningen av poetens beslut att välja kärleken framför den revolutionära poesin. Dalayman gör Madeleine till en apolitisk hyperromantiker som egentligen aldrig förstår vad som händer. Hon går helt upp i sin kärlek, utan eftertanke.
Operans mest komplexa roll är revolutionären Charles Gérard som sjungs av Jeremy Carpenter. Han låter Gérard gå från hunsad, men plikttrogen, betjänt till plikttrogen revolutionsbyråkrat, som hatar den överklass han en gång tjänade och som han nu utan samvetsbetänkligheter sänder i döden.
Utöver de tre stora rollerna finns också några viktiga biroller: Ingrid Tobiasson är storslagen som grevinnan de Coigny som gillar sitt liv med överdådiga fester. Hon förstår inte varför de fattiga protesterar, hon har ju låtit sy upp en särskild botgörardräkt för att visa sin empati för de fattiga. Susann Végh som merveilleuse Bersi är utmärkt liksom Magnus Kyhles smygande falske angivare.
Scenografen Hartmut Schörghofer låter en gigantisk guldram vrida sig runt på scenen, tillsammans med Corinna Cromes kläder som liknar övervällande bakelser i pastellfärger blir uppsättningen en ironisk kommentar till överklassens överdåd – då som nu. Lägg så till att Hovkapellet under Pier Giorgio Morandi får Giordanos musik att leva i varje utsirad detalj och att kören verkar trivas med att få spela ut både som festande överklass och som revolutionär pöbel som anar blod.
Operan har lyckats att göra ”Andrea Chénier”, uruppförd 1896, till en sevärd föreställning utan att några konstlade och omotiverade moderniseringar.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd den 2010-11-04