Sthig Jonasson
möte med Claes Månsson, skådespelare

Så vi gycklare, vi är nog bara oss själva
på scenen – mellan åtta och elva.
Teatermannen Valdemar Dalquist, 1935
Claes Månsson

Claes Månsson är en av Sveriges mest populära och uppskattade skådespelare. Och det både bland publik och kritiker.
I somras träffade jag en vänlig och avspänd Claes Månsson före en föreställning av farsen ”Två ägg i högklackat” på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Han spelade där den vänlige, men förbryllade, pensionären Hans-Rutger Vällingstråle som kommer till ett hotell för att få lunch, men, sig själv ovetande, blir inblandad i en misslyckad singelfestival.
Claes Månsson hade från början inte en tanke på att bli skådespelare utan utbildade sig till fritidsledare i Bergsjön utanför Göteborg. Han övertalades att hoppa in i en lokalrevy som reserv för en sjuk aktör och på den vägen är det. Efter mer övertalning och Scenskolan i Stockholm kom han till Dramaten 1985 där han har spelat en rad bärande roller. Claes började alltså sent i livet med det som skulle bli hans yrke och det var först i slutet av 1980-talet som han blev mer allmänt känd genom TV-programmet ”Lorry”. Där han i varje program återkom som en skeptisk tjänsteman på patenverket som alltid krossade de goda idéer som en förhoppningsfull och ständigt lika entusiastisk uppfinnare kom med.

Friluftsteater för första gången
På Vallarnas vackra friluftsteater som ligger vid Ätran i Falkenberg prövade Månsson för första gången på att spela friluftsteater. Han tyckte att det var både spännande och intressant, men såg inte någon avgörande skillnad på att spela teater inomhus eller utomhus.
- Hantverk och teknik är samma på en friluftsteater som inom en teaters väggar, skillnaden ligger i man måste ta ut gesterna mer för att inte de inte skall försvinna och publikens uppmärksamhet riktas mot ett annat håll, t.ex. de änder som vankar omkring mellan bänkraderna.
- Det vore intressant att spela Strindberg utomhus, säger Månsson eftertänksamt. Han vet att så sker, men han har själv aldrig gjort det.

Publikkontakten viktig
Som för alla skådespelare är publikens reaktioner viktiga för Claes och när han själv går på teatern kollar han in publikens stämning och hur skådespelarna arbetar med sina roller.
På friluftsteatern är reaktionerna mer omedelbara och ohejdade och lättare avläsbara för skådespelaren på scenen. I varje fall i den sortens farser och lustspel som spelas på Vallarna. Det här gör att Månsson förhåller sig mycket professionellt och pragmatiskt till sitt skådespelande. Han gör en roll och han gör den så bra han kan och med så stor publiknärhet som möjligt.

Varför skrattar publiken och vad tror de om skådespelaren
Med sin erfarenhet och rutin både från seriös institutionsteater och underhållning på privatteatrar funderade Månsson över det roliga i det komiska och över det allvarliga i det komiska. Han menade att är svårt för institutionsteatrarna att lyckas med en renodlad fars.
- På Dramaten söker skådespelarna skrattet, medan skådespelarna på privatteatern, som har farser och komedier ständigt på repertoaren, söker sig bort från skrattet och på så sätt når komiken.
Själv utnyttjar Claes gärna sin längd som en komisk förstärkning. Det blir ett komiskt mästerstycke när han bara reser sig ur en fåtölj genom att liksom veckla ut sin långa kropp.
På ett mer traditionellt sätt lyssnar Månsson också in texten inför en ny roll. Det hade han nytta av när han spelade Hans-Rutger som är en ny figur i Vallarnas pjäser om de båda mycket olika och mycket osams bröderna Nilsson. För att Månsson skulle få fatt i rollen gav regissören Krister Classon, som också skrivit farsen, en kort levnadsteckning av pensionären Hans-Rutger. En arbetsmetod som Claes uppskattade mycket:
- Ensemblen på Vallarna är generös och har respekt för varandra. Det hela hålls professionellt. Det blir aldrig för personligt.
Samtidigt sade han eftertänksamt ”man måste bry sig för att kunna spela – känslan kommer sedan”.
Alf Sjöbergs tes om att ”teater är illusion” tar Månsson på fullaste allvar.
- Publiken skall tro på rollen, är en tes som han återkom till flera gånger.
Månsson tar det som en bekräftelse på att han lyckats om publiken tar honom som ett med rollen. Det gör honom trovärdig i sin rolltolkning. Det oavsett om han spelar en modern pjäs eller klassiker, en tragedi eller en fars.
- Det är som en komplimang att bli sammankopplad med rollen.
Samtidigt vet han det gäller att inte heller släppa verkligheten alltför nära in i illusionen. På teatern spelas teater, även om verkligheten också tränger sig in i teatern när det händer omvälvande saker och händelser ute i den allmänna världen.

FAKTA
Claes Månsson
Född 1950 bor i Stockholm, sommarhus på Västkusten.
Månsson kom till Dramaten 1985 och har sedan dess tillhört Dramatens fasta ensemble.
Han har bl.a. spelat i Molieres komedier ”Misantropen”, ”Den inbillade sjuke”, ”Tartuffe”. Han har blandat Dramaten med TV, bl.a. ”Lorry” och film ”Yrrol” och privatteatrarna senast ”Omaka par” tillsammans med Ulf Brunnberg.
Nu aktuell på Lisebergsteatern i Göteborg där han spelar ”Två ägg i högklackat!” under hösten

Claes Månsson och Anna Andersson i "Två ägg i högklackat". Foto: Bo Håkansson.
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto: Kerstin Ramdén

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2005-09-18