Sthig Jonasson

Möte med Andrea Björkholm


"Det är Zhodak har gett mig tillbaka teaterns magi och starka upplevelser"

Den unga åländskan skådespelerska Andrea Björkholm gör nu en uppmärksammad och prisad roll i Uppsala stadsteaters uppsättning av Klaus Manns ”Mefisto” i regi av den ukrainske superregissören Andryi Zholdak. Andrea gör Nicoletta, huvudpersonen Höfgens väninna.
Vi fick ett samtal med Andrea innan hon gick in till en repetition av ”Morden i Bäverns gränd” ett nyskrivet stycke av de kända Uppsalaprofilerna Paul Kessel och John Fiske.
Andrea är född 1985 och är alltså årsbarn med Frida Jansson och Sofie Asplund. ”En bra årgång”, tycker Andrea.
Hon går på Teaterhögskolan i Helsingfors och gör rollen i Uppsala som praktik. Hon har 1 ½ år kvar till examen.
Andrea ville bli skådis när hon var åtta år och hade sett en föreställning av ”Sound of Music” och tvingade sedan familjen se henne i alla rollerna. Efter gymnasiet mognade längtan till teatern och efter en tvåårig teaterutbildning på folkhögskola sökte hon och kom in på teaterhögskolan i Helsingfors. Folkhögskoleperioden var också en tid för henne lära känna sig själv.
I början av utbildningen såg hon själv mycket teater men senare har det blivit.
- När man arbetar med teater räcker det.
I varje föreställning hon ser analyserar hon för att lära sig något om yrket.
Andrea har gjort två auditioner för Zholdak, dels i Finland för ”Anna Karenina” som han satte upp i Åbo, dels i Uppsala för ”Mefisto”.
- Efter tio minuter var det klart, säger Andrea och ser rätt nöjd ut.
Andrea hade i förväg läst manus och Manns bok och efter att ha sett Zhodaks uppsättning av ”Anna Karenina” förstod Andrea att det skulle bli en icke-traditionell föreställning.
I början var det inte meningen att Andrea skulle spela Nicolettas väninna, Barbara, men den rollen krympte under resans gång medan Nicoletta tog allt större utrymme. Andrea säger att hon var blank och rollen kom till henne, så hon fick lägga mycket energi och fokus på att fylla rollen.
- Ibland ser jag inte mig själv utan måste jobba med bilden av min kropp. Nu tycker jag att jag är hel på scenen, säger Andrea och funderar över arbetet.
- Zhodak behandlar skådespelarna ungefär som marionetter. Hans regi är koreografisk och han vet exakt hur han vill ha rörelserna på scenen.
Själv menar Zhodak att scenen är byggd som ett musikstycke. På scenen får inte skådespelaren vara bekväm, då blir allt lika – varken bra eller dåligt. För Zhodak är det inte repetition nu och teater sedan: ”Det är teater redan nu.” Det handlar om rörelse i den den mycket fysiska och visuellt spännande uppsättningen.
Andrea har kondition för att springa upp och nerför den väldiga trappa som dominerar scenen, men så är hon också van vid halvannan timme fysisk träning varje morgon på teaterhögskolan.
- Det är Zhodak har gett mig tillbaka teaterns magi och starka upplevelser.
På tal om sin roll blir Andrea eftertänksam Nicoletta är ett objekt för männen – fysiskt och i våta drömmar – men Andrea ser inte Nicoletta som enbart ett objekt, utan som ett subjekt med egen agenda.
- Nicoletta bryr sig inte om samvetet. Hon vill vara den lyckade och jobbar på sin karriär som skådespelare.
Andrea tycker hon får bra motstånd i den nerviga rollens amoraliska karaktär. Hon är så koncentrerad och fokuserad på sin egen roll att hon inte tänker på de andra rollernas innehåll – bara att de står på samma scen och att hon spelar mot dem.
Höfgen spelas av två skådespelare parallellt på scenen, en sida är vacker, smart och charmig och fokuserad på karriären, den andra, samvetsdelen, är ganska osympatisk och inte särskilt tilldragande – som samvetet ofta är. I början är det båda sidorna likstarka, men allteftersom spelet går tar karriäristen överhand.
- Det var litet nervöst i premiären, men det har lugnat sig nu och föreställningen lever.
Hon funderar över sitt arbete och sin framtid.
- Det är roligt att jobba med teater, det är klart det är jobbigt ibland men också de går att klara av. Publiken får aldrig märka att det är jobbigt eller att jag inte är i bästa form. Men publiken har betalat för att få en teaterupplevelse och det är mitt jobb att ge dom det.
Andrea tänker sig fortsätta med teatern och är nöjd med att spela i Sverige.
- Min finska är litet dålig, men min tanke är att någon gång lära mig finska bra nog för att spela en stor roll också på finska, men till dess håller jag mig till svenska.
- Det finns kanske 300 svenskspråkiga skådespelare i Finland och i den lilla samhället känner bokstavligen alla.
Hon visar upp sig i Sverige dels för att få en inblick i den svenska teatervärlden dels för att väcka uppmärksamhet hos andra teatrar. Det är ju hennes liv och hennes försörjning det handlar om att bli känd i den trots allt ganska lilla teatervärlden också i Sverige.
Som förebild har hon Maria Lundqvist som kan spela både komedi och dramatiska roller. Hon har tyngd i sitt spel.


 
 
  ©Sthig Jonasson
Foto: Kerstin Ramdén



   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-01-17