Uppsalasimultan / essäer

Essäer
Översikt
Hem
JoRa
Denna essä, bygger ingår i UASS jubileumbok, utgiven med anledning av sällskapets 100 åriga varelse.

Sthig Jonasson:
Uppsalasimultan 1906 - 2004
 

Uppsala har varit ett populärt mål för både inhemska och internationella mästare. Det har väl inte alltid gått så bra för dem, Uppsala har haft och har starka spelare som vet att inte bli imponerade av gästande mästare av olika värdighet och dignitet.
Så här ser en sammanställning av simultanuppvisningarna ut.


1906-12-xx Paul Saladin Leonhardt +5 =0 -3
1910-11-05 Gustaf Nyholm +4 =7 -6
1912-01-09 Frank Marshall +18 =6 -1
1914-01-13 Hans Sperber, Willgott
Lundell och G. Lagerström +24 =0 -3
1917-01-13 Gustaf Nyholm +17 =4 -14
1919-10-05 Rudolf Spielmann +25 =8 -7
1919-10-06 Rudolf Spielmann +3 =0 -1
1921-01-18 Aaron Nimzowitsch +4 =1 -0
1921-01-19 Aaron Nizowitsch +23 =7 -4
1922-10-27 Willgott Lundell +24 =0 -6
1922-10-27 S. J. Bjurulf +13 =0 -7
1924-02-28 Karl Berndtsson +17 =4 -10
1924-12-12 Rudolf Spielmann +18 =22 -7
1928-01-31 Bernhard Kagan +12 =14 -8
1928-11-26 Efim Bogoljubov +20 =8 -13
1931-03-13 Gösta Stoltz +21 =2 -4
1931-09-07 Gösta Stoltz +21 =5 -9
1932-11-03 Gideon Ståhlberg +22 =6 -5
1934-02-01 Gideon Ståhlberg +18 =9 -3
1935-11-10 Gideon Ståhlberg +23 =3 -1
1938-05-06 Paul Keres +29 =5 -2
1938-12-04 Erik Lundin +17 =7 -5
1939-12-05 Salo Flohr +20 =7 -0
1941-10-31 Gösta Stoltz +18 =7 -7
1941-11-28 Rudolf Spielmann +28 =12 -6
1944-03-10 M. A. Kupferstich ? ? ?
1945-01-12 Eero Böök +21 =6 -3
1950-04-24 Ragnar Krogius +15 =5 -5
1952-10-13 Andor Lilienthal +24 =7 -1
1955-09-26 Paul Keres +26 =6 -1
1955-09-26 Vladas Mikenas +24 =5 -2
1956-04-27 Nikola Padevski +12 =0 -3
1957-02-22 Bo Grafström +6 =0 -4
1957-03-03 Laszló Szabó +28 =6 -3
1958-01-14 Paul Keres +23 =1 -2
1960-01-08 Paul Keres +11 =0 -0
1962-12-17 Paul Keres +33 =2 -4
1964-03-22 Andor Lilienthal +21 =0 -1
1964-03-22 Tigran Petrosjan +27 =1 -1
1964-??-?? Bengt Hörberg +14 =5 -8
1965-10-15 Zandor Nilsson ? ? ?
1967-02-16 Nona Gaprindasjvili +9 =6 -6
1986-08-24 Erik Lundin ? ? ?
1977-10-17 Kristian Sköld ? ? ?
1988-04-05 Janos Tompa +16 =3 -1
1990-01-13 Jan Johansson ? ? ?
1994-08-30 Thomas Ernst ? ? ?
1999-03-07 Thomas Ernst +15 =2 -0
2001-09-01 Ulf Andersson +19 =2 -1
2002-09-21 Ulf Andersson +15 =2 -0
2003-12-03 Ulf Andersson +20 =2 -0
2004-12-18 Ulf Andersson +16 =0 -0

 

Paul Saladin Leonhardt

Leonhardt var först
Den förste internationella mästare som kom till Uppsala var Paul Saladin Leonhardt (1877–1934). Han är väl idag närmast bortglömd, men var då välbekant och hade under hösten 1906 blivit engagerad av Stockholms SS. Leonhardt kom att stanna i Stockholm till hösten 1909. Under denna tid gjorde han flera resor runt om i Sverige med föredrag, simultanspel och blindsimultan.
I december 1906 spelade Leonhardt simultan mot åtta uppsalaspelare med resultatet +5 – 3. Arrangörer var Studenternas schackklubb, som senare försvann för att återuppstå i flera omgångar.
Den första matchen mellan en svensk och en utländsk mästare spelades mellan Victor Sjöberg och Leonhardt 1909. Den var avsedd att omfatta tio partier, men avbröts som oavgjord vid ställningen 3–3 (2 vinster för vardera och 2 remier).
Leonhardt bidrog med analyser i Collijns stora lärobok 1911. Han avled den 14 december 1934 i en hjärtattack medan han spelade ett parti i Köningsbergs schackklubb.

 

Gustaf Nyholm i Uppsala
Nästa koryfé som kom till Uppsala var Gustaf Nyholm (1880–1957). Han räknades då som Sveriges starkaste spelare, men var officiellt inte Sverigemästare eftersom SSF bildades först 1917. Den 11 november 1910 blev Nyholm illa åtgången med resultatet +4 =7 –6.

Frank Marshall tillsammans med
hustrun Carrie och sonen Frank Jr.

Marshall i Uppsala
När Frank J Marshall (1877 – 1944) för första gången kom till Sverige i december 1911 var det en stor begivenhet och han presenterades rent av som ”världsmästare”. Efter segrar i Cambridge Springs 1904 och Nürnberg 1906 och en rad goda resultat räknades Marshall till de främsta i världen och pressen var full av målande och beundrande beskrivningar av honom.
En av göteborgstidningarna skriver att Marshall ”äger ett skarpsinnigt, listigt spelsätt och är en mästare i att sätta fällor” och fortsätter: ”Man behöver blott se hans skarpt skurna ansikte med det indianska höknäbbet under ett yvigt hängande hår för att få en känsla av att han som en örn vill slå ner på sitt byte. Han är djärv ända till våghalsighet och lägger an på vinst utan hänsyn till egen fara.”
Frank Marshall kom till Sverige tillsammans med sin hustru Caroline (Carrie) och sonen Frank jr. Första stoppet var Helsingborg dit familjen kom lördagen den 30 december 1911 och efter en turné som gick via Göteborg, Borås och Stockholm kom han till Uppsala den 9 januari . UASS och Studenternas SS hade gemensamt inbjudit till simultan på Smålands nation.
Föreställningen började kl. 20.00 och slutade omkring 23.30 med resultatet +18 = 6 –1.

Parti 1 J. A. Roos – Marshall

Efter Uppsala återvände Marshall till Stockholm och en intensiv social samvaro innan familjen lämnade Sverige den 14 januari för att resa till turneringen i San Sebastian, Spanien. Dit de kom via båtresa från Stockholm till Helsingfors(!) där fler simultanuppvisningar väntade.

Uppsalamästarna visar upp sig
Uppsalas egna starka spelare ställde gärna upp för att sprida schacket. Den 13 januari 1914 höll lektor Hans Sperber ett föredrag på sällskapets lokal på Svartbäcksgatan 7 för ”så många åhörare som lokalen bekvämligen kunde rymma”. Sperber framhöll schackspelets stora betydelse som bildningsmedel och visade hur schack icke bör spelas. Han demonstrerade även ett av Paul Morphys partier för att visa hur schack skall spelas.
Kvällen avslutades med att Sperber tillsammans med Willgott Lundell och G. Lagerström spelade simultan mot 27 motståndare. Efter några timmar hade de nått resultatet +24 –3 och inget remis.

Gustaf Nyholm, ca 1917.

Ännu en gång Gustaf Nyholm
Den 1 december 1917 var Gustaf Nyholm åter på uppsalabesök, han var då regerande Sverigemästare och gav simultan i ett samarrangemang mellan UASS och Studenternas SS. Spelet skedde på Upplands nation och åter visade resultatet +17 =4 –14 att uppsalaborna inte var lätta att tas med.

Parti 2 Nyholm – Hjalmar Mandal

 

Rudolf Spielmann, ca 1919.

Stormästarna kommer
Efter första världskrigets fasor engagerade SSFs ordförande Ludvig Collijn personligen många schackmästare till Sverige. Genom simultanuppvisningar, turneringar och matcher fick de välbehövliga inkomster och möjlighet att samla krafter för att återvända till ett mer normalt liv. Nu kom bl.a. Richard Réti, Efim Bogoljubov, Akiba Rubinstein och Rudolf Spielmann.
Spielmann var i Sverige redan i början av 1919 här deltog han i turneringar och gav massor av simultanföreställningar. Den 5 oktober besökte han Uppsala första gången och mötte då 40 motståndare med resultatet +25 =8 –7. Dagen därpå spelade Spielmann en match mot fyra konsulterande lag med resultatet +3 –1.
Spielmann skulle komma till Uppsala ytterligare två gånger. Varje gång som en lika välkommen gäst.

Nimzowitsch i Uppsala 1921
I början av 1921 gjorde Aaron Nimzowitsch (1885–1935) en längre simultanturné genom Sverige. Under några hektiska månader besökte han 22 städer spelade 552 partier med resultatet +473 =58 –21 (90,9 vinst-%).
Nimzowitsch anlände till Uppsala måndagen den 17 januari. På kvällen inledde han sitt engagemang med att hålla ett föredrag, på svenska(!), på Upplands nation.
I UNT skrev Richard Enström: ”Framställningen kom huvudsakligen att röra sig om betydelsen av centrum och även den i hög grad viktiga betydelsen av den öppna linjen. Föredraget, som var i hög grad intressant, mottogs med livligt bifall.” Därefter spelades en mindre blixtturnering som Nimzowitsch vann.
Tisdagen den 18 januari spelade Nimzowitsch konsultationspartier mot fem tremannalag med resultatet +4 =1.


Nimzowitsch 1921.

Parti 3 G. Brodd, H. Paulsson, Hjalmar Mandal Nimzowitsch

Onsdagen den 19 januari spelade Nimzowitsch simultan på Upplands nation. Fem timmars spel resulterade i +23 =7 –4.

Parti 4 Nimzowitsch – Richard Enström

Partislut Nimzowitsch – D. Gustafsson

UNTs reportage, som f.ö. publicerades på första sidan, avslutades med en upplysning om Nimzowitsch humör: ”Antalet spelare var ju ej så stort, men det måste dock anses som en kraftprestation att under närmare fem timmar vandra från parti till parti och därunder i stort hålla samtliga partier och i dessa gjorda drag i huvudet. Det synes dock ej nämnvärt ha tagit på hans kondition och det oförbrännerligt goda humör han under vistelsen här visat, bibehöll han hela tiden. Detta goda lynne tog sig vid mer än ett tillfälle uttryck i både vitsiga och skämtsamma anmärkningar över uppkomna ställningar eller gjorda drag.”

Att Nimzowitsch skulle minnas de gjorda dragen var kanske nödvändigt. Vid den här tiden var det nämligen en utbredd ovana vid simultanuppvisningar att spelarna analyserade dragen direkt på brädet. Det fick partierna att stundtals anta häpnadsväckande ställningar och det var då till fördel om i varje fall simultangivaren kunde rekonstruera ställningen.


Dubbelsimultan
Den 27 oktober 1922 arrangerades en dubbelsimultan med två av UASS mest framstående spelare mot femtio uppsalabor. Willgott Lundell tog sig an 30 och S. J. Bjurulf 20 motståndare. Resultatet för Lundell blev +24 – 6 och för Bjurulf +13 –7.
 
Karl Berndtsson på besök
Karl Berndtsson (1892–1943) var en av 1920-talets starkaste svenska spelare. Inför hans simultan i Uppsala den 28 februari 1924 skrev UNT att han har ett ”synnerligt djärvt och kombinationsrikt spelsätt”.
Resultatet +17 =4 –10 visar åter hur svårt det kunde vara för gästande mästare att göra sig gällande i Uppsala.

Parti 5 Erland Törnblom – Berndtsson
 

Spielmanns andra besök
Fredagen den 12 december 1924 besökte Spielmann ånyo Uppsala och spelade mot 48 spelare på Hantverksföreningen.
Föreställning fick ett extra intresse när de som spelade remi eller besegrade stormästaren inbjöds till en särskild ”Spielmann-turnering” på våren 1925.
Spielmann presenterades på första sidan i UNT och arrangemanget som mönstrade Uppsalas bästa spelare blev en succé med många åskådare. Uppenbarligen var Spielmann väl medveten om motståndet så han tog ut tiden ordentligt, efter 7½ timmes spel hade han nått resultatet +18 =22 –7.
Första färdiga partiet var detta:

Parti 6 Bernhard Österlind – Spielmann

 


Minnet av ett fiasko
Bernhard Kagan i Sverige 1928
Under hela 1920-talet fick Sverige ofta besök av stormästare som engagerades för att ge simultan runt om i landet. Det ingick i SSFs och Ludvig Collijns strategi för att försöka öka spelstyrkan i landet. Målet var både en stark elit som kunde hävda sig i internationell konkurrens och en bred bas att rekrytera eliten ur.
Stormästarna som kom hit hade förmånliga villkor, men det var ingen sinekur att resa runt i landet. De var ut på ibland månadslånga turnéer – varje dag en ny plats.
Men alla besök var inte lika givande och lyckade. När den tyske publicisten Bernhard Kagan kom till Sverige på en privat arrangerad turné i början av 1928 blev resultatet ett präktigt fiasko.
Bernhard Kagan (1866–1932) var född i Polen men kom som ung till Berlin där han öppnade en cigarrbutik och gav på fritiden ut schacklitteratur. Cigarraffärerna gick dåligt så 1921 började han ge ut ”Kagans neueste Schachnachrichten” på heltid. Utgivningen var tät, men oregelbunden, med mängder med supplement och bilagor, så t.ex. hade Kagan 1923 redan publicerat hela årgången (10 nummer) för 1924! Detta löste han sedan genom att ge ut tio ”specialnummer” 1924.
Nu skulle alltså Kagan marknadsföra sina publikationer genom en simultanturné. Besöket föregicks av en reklamkampanj där han utmålades som en stormästarnas like.
Meister Kagans turné inleddes i Malmö torsdagen den 26 januari 1928. Motståndet var svagt, men resultatet blev i alla fall en katastrof: +10 =13 –11. Detta fick Kagan att utnämna Malmö till världens starkaste schackstad (i förhållande till sitt invånarantal). Han påstod också att han som simultangivare aldrig förlorat så många partier som i Malmö.
Föga anade nog Kagan att detta inte var en tillfällighet. Vid nästa stopp, i Göteborg, blev mottagandet lika iskallt: +7 =9 –12.
I ”Schackvärlden” ironiserade signaturen Leonard över Kagans misslyckande med att ”… vår Nord blev inget Kanan för den segerhungrige. …Geschäft ist geschäft”.
Därefter gick resan vidare för den tilltufsade Kagan till Stockholm där resultatet blev +12 =8 –7. I pressen satte man nu ett ironiskt citationstecken kring ”meister”.
Tisdagen den 31 januari gjorde Kagan en visit i Uppsala. Föreställningen som avhölls i UASS lokal på Svartbäcksgatan 37 började kl. 19.00 och lokalen var då fylld till trängseln. Det tog 4 timmar och gick åter sämre än väntat: +12 =14 –8. Må vara att Kagans resultat var dåligt, men uppsalaspelarna var nöjda. Faktiskt så nöjda att UASS t.o.m. prenumererade på hans ”Schachnachrichten”.

Parti 7 Oscar Ahlund – Kagan

Den sista spiken i den här promotionturnén slogs någon vecka senare av Svenska Dagbladets schackkrönikör, f. Sverigemästaren Gustaf Nyholm. Han hade inköpt några partier som Kagan kommenterade direkt för tidningen. Det första partiet var Tartakower–Thomas, London 1927. Nyholm publicerade partiet med Kagans kommentarer och med egna kommentarer till Kagans som han tyckte var undermåliga. Nyholm tröttnade efter ca 30 drag och publicerade partiets sista trettio drag utan kommentarer. Något mer kaganglosserat parti inflöt inte.

Bogoljubov i Uppsala
Under 1928 var både Rickard Reti och Efim Bogoljubov (1889–1952) engagerade för omfattande simultanturnéer i Sverige.
Richard Enström skrev uppskattade inför Bogoljubovs uppsalabesök den 26 november: ”Tack vare Sveriges Schackförbunds energiska företagsamhet ha möjligheter öppnats för våra schackspelare att få se och spela mot samtidens största mästare på området.”
Enström nämner Bogoljubovs turneringsframgångar och skriver: ”Bogoljubovs spelsätt utmärker sig genom klarhet och energi. Han är i besittning av stort självförtroende, och låter sig inte störas av motgångar i en turnering. Medan ett förlorat parti gör mången mästare modlös blir Bogoljubov, när han förlorar, endast förvånad.” Enström menar också att Bogoljubov var ”aspirant på världsmästerskapet”.
Bogoljubov mötte 41 motståndare inför en talrik skara åskådare på Norrlands nation. Han hälsades välkommen till Uppsala av docent H. Svensson innan spelet började. Efter fyra timmar hade det åter visat sig att uppsalaborna vara svåra att tas med, resultatet blev +20 =8 –13.
Efter matchen fick Bogoljubov hurrarop och applåder.


Efim Bogoljubov, ca 1925.

Parti 8 Harald Malmgren – Bogoljubov

Stoltz kom, sågs och segrade

Gösta Stoltz, 1935.

År 1931 kom Gösta Stoltz (1904–63) två gånger till Uppsala. Han var stjärnan på den svenska schackhimlen. Han betraktades av Enström i UNT som ”otvivelaktigt Sveriges främsta schackmästare (även om han nominellt ej är Sverigemästare)”.
Stoltz främsta meriter var delad andraplatsen med Bogoljubov efter Kashdan i Stockholm 1930 och tredelad seger med Lundin och Flohr i Göteborg 1931. I matchspel hade han besegrat Kashdan och Spielmann. Men de stora framgångarna hade han ännu framför sig.
Vid första besöket, fredagen den 13 mars, mötte Stoltz 27 övervägande delen yngre uppsalaspelare och vann en komfortabel med +21 =2 –4.
Vid andra besöket den 7 september ställde Uppsala upp med 35 spelare som avfärdades med +21 =5 –9.

Tre gånger Ståhlberg
Gideon Ståhlberg (1908–67) var en välkänd profil och kom under decennier förkroppsliga begreppet ”Schackmästaren” såsom ingen gjort varken förr eller senare. Det gällde både för de som kunde spela schack och de som inte kunde. Han hade 1929 besegrat Allan Nilsson i en match om Sverigemästerskapet och kom första gången till Uppsala som simultangivare den 3 november 1932. Uppsalaborna var minst sagt nyfikna och hade samlats i spellokalen i sådana mängder att ”både lokal och spelmaterial togs i anspråk till det yttersta”, skrev UNT.
Ståhlberg mötte 33 spelare och, enligt UNT, ”förde på några få undantag det invecklade mittspelet försiktigt, varemot slutspelen gingo raskare undan”. Efter fem timmar hade Ståhlberg nått resultatet +22 =6 –5.

Parti 9 Ståhlberg – John Collett

1934
Nästa gång Ståhlberg kom till Uppsala var den 1 februari 1934 då han höll ett föredrag om olympiaden i Folkestone 1933 och visade några av det svenska lagets partier. Därefter utbröt simultanspel mot 30 motståndare. Efter dryga 4 timmar hade Ståhlberg nått +18 =9 –3.

1935

De stora framgångarna för det svenska schacket i olympiaden i Warszawa 1935 och den därpå efterföljande segern mot det starka tyska landslaget i Zoppot väckte berättigad medial uppmärksamhet. Under hösten 1935 gjorde de svenska landslagsmännen – Ståhlberg, Stoltz, Lundin och Gösta Danielsson – en rad resor och uppvisningar i Sverige.
Till Uppsala kom Gideon Ståhlberg 10 november 1935 och som vanligt drog han en talrik publik. Han inledde med en exposé över de svenska resultaten i schackolympiaderna från London 1927 till Warszawa 1935 och avslutade med att visa några av sina partier från Warszawa och Zoppot.
När simultanspelet sedan kom igång visade det sig att Ståhlberg var i fin form. Mot 27 motståndare blev resultatet +23 =3 –1. Spelet tog fyra timmar.
”En glänsande prestation som belönades med åskådarnas och de deltagande spelarnas bifallsyttringar” skrev UNT.


Keres första besök 1938
I april 1938 möttes Gideon Ståhlberg och Paul Keres (1916–75) i en oavgjord match i Göteborg. Därefter vistades Keres en tid i Sverige och den 6 maj spelade han ett uppmärksammad simultan mot 36 spelare på UIFs lokal, Kungsgatan 44. Efter fem timmar var resultatet +29 =5 –2.
UNT konstaterar att dragen skedde med oerhörd snabbhet ”vilket vittnar om ganska ovanlig rutin i förening med omfattande kännedom om spelöppningarna”.

Parti 10 Keres – Richard Enström

Erik Lundin 1938
Vintern 1938 gjorde Erik Lundin (1904–88) en norrländsk simultanturné som inledes i Uppsala(!). På eftermiddagen den 4 december höll Lundin först ett föredrag om ”några aktuella, men för mången ganska oklara punkter inom modern spelöppningsteori”, som UNT uttryckte det.
Till simultanföreställningen hade 29 spelare anmält sig som avfärdades på dryga 3 timmar med resultatet +17 =7 –5.
För UASS del fortsatte sedan kvällen med en blixtturnering som vanns av Conny Jansson och därpå en lättare supé.

Salo Flohr
Den 5 december 1939 kunde man i UNT läsa en tvåspaltig annons för Salo Flohrs simultanuppvisning i UASS lokal, Fyris torg 1. Annonsen inbjöd till ”talrikt besök”. Flohr ansågs då som den legitime och logiske utmanaren till en VM-match med Aljechin, men som Enström skrev i UNT: ”i dessa tider skapas knappast någon världsmästerskapsmatch”.
För uppsalaspelarna blev Flohr en påminnelse om att det fanns simultangivare som tog sitt uppdrag på stort allvar. Efter drygt fyra timmar hade Flohr krossat motståndet med +20 =7 och ingen förlust. Enström var lyrisk i UNT och menade att Flohrs uppvisning var ”det finaste som visats här i den vägen”. Och fortsätter: ”I konkurrens med Paul Keres framstår Flohr som den främste.”

Europamästaren Gösta Stoltz
Gösta Stoltz största turneringsframgång kom i september 1941 då han segrade i det Stortyska schackförbundets Europaturnering i München. I det slagna fältet fanns världsmästaren Aljechin, som delade andra platsen med Erik Lundin, därefter följde bl.a. Bogoljubov, Nielsen, Richter m.fl. Denna turnering var inget officiellt Europamästerskap, även om många ansåg – eller trodde – det. Det av Tyskland dominerade Europeiska Schackförbundet (ESF) bildades först efter turneringen i München. Det första, och enda, officiella Europamästerskapet under kriget spelades i München 1942. Aljechin segrade.
Redan den 31 oktober 1941 lyckades UASS locka Stoltz till Uppsala för att här möta 32 spelare inför en stor och intresserad publik. Resultatet av Stoltz tredje och sista simultanbesök i Uppsala blev +18 =7 –7.

Rudolf Spielmanns tragedi
Sent på året 1938 kom Rudolf Spielmann som flykting till Sverige. Efter Österrikes anslutning till Tyskland i mars 1938 hade det Österrikiska schackförbundet gått upp i det Stortyska förbundet den 10 april. Den nazistiska retoriken blommade, men många anade vad som skulle komma. Spielmann lämnade sitt hem i Wien och flydde till Prag. Kvar lämnade han sin familj – en syster försvann i ett koncentrationsläger – och alla sina tillhörigheter, inklusive ett stort schackbibliotek. Men för en jude fanns ingen säker plats i Centraleuropa och när Tjeckoslovakien hotades av den tyska expansionen vädjade Spielmann till sin gamle vän och gynnare Ludvig Collijn om en fristad i Sverige. Så kom det sig att Spielmann tillbringade sina sista år i Sverige. Han försörjde sig på schackjournalistik, turneringsspel och en mängd simultanuppvisningar.
När Spielmann kom till Uppsala den 28 november 1941 var han välkomnad som en kär gäst. Harald Malmgren skrev i ett brev till UASS styrelse: ”Jag räknar det som en upplevelse att få möta denna obestridligt talangfulla angreppsspelare. Spielmanns stora teorikännedom, hans exakthet och klara samt logiska tankeskärpa gör, att man fruktar hans spelsätt mer än någon annan mästares på detta område. … Hans geniala behandling av gambitöppningarna och då främst den även i våra dagar så omdiskuterade kungsgambiten, har för alltid ristat Spielmanns namn i schackhistorien, som en av dess allra förnämsta giganter och kämpar.”


Malmgren möter Spielmann 1941.

Spelet skedde på UIFs lokal där Spielmann mötte 46 motståndare, mestadels uppsalabor, men några var även hitresta från Tierp och Alunda skriver UNT. Föreställningens resultat blev +28 =12 –6.
Rudolf Spielmann avled i Stockholm den 21 augusti 1942. Endast några veckor efter det att SSFs kongress beslutat om anslutning till det nazistiskt styrda Europeiska Schackförbundet (ESF). Detta beslut kritiserades häftigt av flera ledare ute i landet, bl.a. Harald Malmgren, som representerade UASS. Protesterna tvingade fram en extrakongress i januari 1943 som beslöt att SSF skulle lämna ESF.

Köpenhamnsmästare på besök?


M. A. Kupferstich.

Under flera månader 1943–44 vistades dansken M. A. Kupferstich i Stockholm. Han var en god, men litet misskänd spelare som bl.a. delat segern i Köpenhamnsmästerskapet 1942 och vunnit det Danska Arbetareschackförbundets mästerskapsturnering tre år i rad, 1940–42.
Kupferstich besökte i februari en av UASS spelkvällar och visade sig då vara en utomordentlig blixtspelare och inbjöds då till en simultanuppvisning. Denna skulle avhållas på danssalongen Mona fredagen den 10 mars 1944 där han skulle möta ett trettiotal spelare. Hans ankomst förebådades av flera artiklar och partier i UNT.
Därefter tystnad. I UNT, tidningen Upsala eller i UASS arkiv finns inga spår av denna begivenhet. Om den ens blev av.
Danssalongen Mona öppnade 1 oktober 1938 i f.d. Edda-Biografens lokaler, Svartbäcksgatan 43, fram till hösten 1940 hette stället Monaco. Dansgolvet var 105 kvadratmeter stort med sittplatser runt om och en läktare med sittplatser och servering. Det dansades tre kvällar i veckan (onsdag, lördag och söndag) till husbandet Soft Swingers.

Eero Böök i Uppsala 1945
Under jul- och nyårshelgen 1944–45, när kriget närmade sig sitt slut, arrangerade stockholmsklubben Wasa SK en ”nordisk turnering” där segern delades mellan finländaren Eero Böök ( och Folke Ekström före bl.a. Gösta Stoltz. Därpå gjorde Böök en kort simultanturné i Sverige som gick över Falun och Karlstad innan han kom till Uppsala den 12 januari 1945. Här mötte han 30 spelare med resultatet + 21 =6 –3. Den finske mästaren återvände till Helsingfors den 17 januari.

Ragnar Krogius
Den 24 april 1950 kom Ragnar Krogius på besök. Han var finlandsmästare redan 1932 och känd som en farlig motståndare. Givetvis arrangerades en simultanuppvisning mot 25 spelare. Krogius resultat var gott i förhållande till det motstånd han mötte: +15 =5 –5.
Publiken var extra talrik vid detta tillfälle eftersom korpschackets prisutdelning skedde samtidigt.

Förste sovjetiske stormästaren
Den förste sovjetiske stormästaren som kom till Uppsala var Andor Lilienthal. Han var i Sverige som sekundant till de sovjetiska spelarna i interzonturneringen i Saltsjöbaden i september–oktober 1952.
Ungraren Lilientahl var född i Moskva av ungerska föräldrar och gjorde flera goda resultat under 1930-talet. Han såg hotet från den nazistiska expansionen och emigrerade mot slutet av 1935 från Ungern till Sovjet, men han spelade vid första bordet för sitt gamla hemland vid Stockholmsolympiaden 1937. Han blev sovjetisk medborgare 1939. Vid interzonturneringen i Saltsjöbaden 1948 hade han blivit femma, men var nu inte uttagen av det sovjetiska förbundet att delta i Saltsjöbaden.
Lilienthal kom till Uppsala den 13 oktober och hans uppvisning på Folkets hus kallas ”klar succé” av UNTs schackkrönikör Alexander Hildebrand. Resultatet blev +24 =7 –1.


Primus Wahlmark vid schackbrädet.

Parti 11 Lilienthal – Primus Wahlmark

Parti 12 Lilienthal – Birger Wesslén

Andor Lilienthal vid turneringen i Saltsjöbaden 1948.
När de första sovjetiska stormästarna kom till Sverige efter kriget fick de den nödvändiga inbjudningen genom Arbetarnas SK i Stockholm och Sovjetiska ambassaden. Arbetarnas SK var den dominerande arbetarschackklubben i Sverige och var under 1930-talet anslutet till den sovjetstyrda Röda Sportinternationalen. Det stalinistiska försöket med en internationell schackorganisation byggd på klasskampen avslutades vid krigsutbrottet 1939. Efter kriget blev Sovjet och de övriga kommunistiska staterna FIDEs (Världsschackförbundets) starkaste block. Arbetarnas SFs uppgift med inbjudningar till sovjetspelarna gick snart över till SSF och Stockholms SF.

Dubbelsimultan av Keres och Mikenas 1955
I samband med interzonturneringen i Göteborg 1955 organiserades ett stort antal framträdanden i utländska mästare i svenska klubbar. Totalt deltog 17 stormästare i olika simultanuppvisningar och mötte då drygt 1 200 svenska spelare.
Den 26 september inbjöd UASS till dubbelsimultan med Paul Keres och hans sekundant och Vladas Mikenas i Folkets hus. I Göteborg hade Keres hade kommit tvåa efter Bronstein och var sedan 1938 en välkänd och omtyckt gäst i Uppsala. Arrangemanget lockade 64 spelare och drygt 160 åskådare som såg de båda stormästarna möta spelare från Uppsala, Örsundsbro, Enköping, Knivsta och Heby, dessutom deltog givetvis Harald Malmgren från Tierp.
Keres mötte 33 spelare med resultatet +26 =6 –1.
Mikenas mötte 31 spelare med resultatet +24 =5 –2.

Student-VMs efterdyning
Under tiden 6–15 april 1956 arrangerades Student-VM i Uppsala. Tävlingen spelades på Norrlands nation och hade samlat 16 länder som spelade en lagtävling som vanns av Sovjets lag med bl.a. Kortjnoj, Tal och Polugajevskij.
Nikola Bochev Padevski, spelade framgångsrikt vid Bulgariens första bord. Han gav en klocksimultan på Folkets hus den 27 april mot femton spelare. Beräknad tid var tre timmar men det hela var över på 2½ timme med resultatet +12 –3.
 
Bo Grafström
Vid mitten och slutet av 1950-talet gjorde Bo Grafström (1943–73) sensation i Uppsalas schackliv. Alexander Hildebrand karaktäriserade Grafström i TfS som ”vår största schackbegåvning … genom tiderna”. Vid Student-VM i Uppsala 1956, var den då blott 13-årige Bo en flitig gäst. Kotov som var på plats som sekundant åt det segerrika sovjetiska laget var imponerad och skrev i TfS: ”Pojken frapperade oss med sina oklanderliga teoretiska kunskaper sin fina beräkningsförmåga och väl utvecklade positionella blick. Vi spelade många partier med den unge svensken – det var intensiv och hård kamp. Sovjetmästarna Tal, Kan och Vasjukov hörde till dem som ofta mötte den talangfulle skolynglingen.” Bo blev Upplandsmästare 1957 och gjorde därefter några utmärka turneringsresultat, men redan 1960 lämnade han tävlingsschacket och spelade sedan endast sporadiskt fria partier.
Den 22 februari 1957 gav Grafström simultan mot tio motståndare på SJs Schacksektion som hade sin klubblokal vid Östra stationen. Resultatet blev +6 –4.
Szabó under sin turné i Sverige.
Laszló Szabós storslagna turné
På våren 1957 gjorde ungraren Laszló Szabó, som då tillhörde världens tio främsta spelare, en intensiv simultanturné genom Sverige. Han gav 40 simultanföreställningar, spelade 1 279 partier, vann 1 058 partier, spelade 177 remi och hade endast 44 förluster, dvs. 89,6 vinst-%.
Till Uppsala kom Szabó den 3 mars och mötte 37 spelare. Enligt UNT-referatet var han i början litet osäker och gjorde t.o.m. omdrag, men det redde upp sig och resultatet +28 =6 –3 blev tillfredsställande.
 
Keres, Keres och Keres
Vid årsskiftet 1957–58 segrade Paul Keres i den traditionella Hastingsturneringen, före bl.a. Gligoric och Filip. På återvägen till Estland gav han en rad simultanuppvisningar i Sverige och till Uppsala kom han den 14 januari 1958. Det verkade då som om Uppsalaborna inte var lika pigga på att möta den estniska storstjärnan som vid de tidigare tillfällena. Keres hade förklarat sig villig att spela mot 35 motståndare men endast 26 ställde upp. Många av Uppsalas etablerade spelare uteblev och ersattes av mindre starka spelare. Resultatet blev därefter: + 23 =1 –2 till Keres efter drygt två timmar.
Om det var glest vid schackborden så hade i alla fall ett 60-tal åskådare letat sig till Folkets hus den här kvällen.
I Södras och DNs internationella jul- och nyårsturnering 1959–60 delades segern mellan Kotov och Martin Johansson med Keres som trea. Efter turneringen spelade både Keres och Kotov några simultanmatcher. Den 8 januari 1960 kom Keres ännu en gång till Uppsala, nu för en klocksimultan mot elva spelare. Han visade förödande och imponerande effektivitet och hade efter tre timmar vunnit samtliga partier.
 

Keres studerar Universitas schacklexikon, 1960.
(Det kom aldrig till utförande.)
I december 1962 gjorde Keres ännu en simultanresa i Sverige och den 17 december var han åter på Folkets hus nu mot 39 motståndare. Nu var intresset ett annat och flera av stadens främsta spelare ställde upp. Det var det största antalet Keres mött som simultangivare och resultatet blev som vanligt imponerande, särskilt med tanke på att Keres varit på resa under en månad i England och Sverige och att han anlände med tåg från Stockholm blott 20 minuter innan han gick in i ringen. Spelet tog nästan fem timmar och resultatet blev +33 =2 –4.
Keres på den estniska femkronan.


Världsmästaren Tigran Petrosjan och Andor Lilienthal
Den 20 maj 1963 hade armeniern Tigran Petrosjan avslutat Botvinniks era som världsmästare genom att vinna en VM-match med 12½–9½. Botvinnik hade tidigare spelat sex matcher om världsmästartiteln och förlorat den två gånger – mot Smyslov och Tal – och återvunnit titeln i revanschmatcher, men den sjunde gången var det definitivt över för hans del. Nu var Petrosjan världsmästare.
På initiativ av Stockholms SFs ordförande grosshandlaren John Byström gjorde Petrosjan och Lilienthal ett tre veckor långt besök i Sverige i mars 1964. Till Uppsala kom de söndagen den 22 mars.
För Petrosjan var det första gången i Uppsala, medan Lilientahl hade varit här i samband med interzonturneringen 1952. Nu anlände de till Slottskällan där drygt 50 spelare väntade. Petrosjan som ansåg sig vara den yngre och snabbare av de båda tog sig an 29 motståndare. Lilienthal nöjde sig med 22 och hade på en timme och trekvart avslutat föreställningen med +21 –1. Petrosjan som mötte fyra mästare, bland dem Börje Jansson och sju klass I-spelare behövde två timmar och 25 minuter på sig för att nå resultatet +27 =1 –1.
Efter en snabblunch på Gillet ställde de båda upp i en blixtturnering med 20 deltagare. Den spelades som 8 ronders Monrad och vanns av Petrosjan med 8 p. före Lilientahl 7 p. och Bo Göransson 5 p. I det slagna fältet fanns delar av den uppsalska blixteliten med Alexander Hildebrand, Jan-Erik Westman, Bertil Westin och Erik Söderlund.
I en intervju med Alexander Hildebrand i UNT förklarade Petrosjan att motståndet var ”ganska hårt” och berömde Lars Falk för hans spel. Dessutom berättade Petrosjan att han vid sidan av schacket studerade filosofi och höll på med en avhandling i logik.

Parti 13 Petrosjan – Lars Falk
Parti 14 Petrosjan – Börje Jansson

Fyra Sverigemästare
Bengt Hörberg, Zandor Nilsson, Erik Lundin och Kristian Sköld
Uppsala har ofta haft besök av den svenska eliten med blandat resultat.
Fyra Sverigemästare som inte lämnade några tydligare spår efter sig i Uppsalas schackhistoria var:
Bengt Hörberg, Sverigemästare 1954, var här 1964 och fick mot 27 spelare resultatet +14 =5 –8.
Zandor Nilsson, Sverigemästare 1957, mötte den 15 oktober 1965 ett okänt antal spelare med lika okänt resultat.
När den sjufaldige Sverigemästaren Erik Lundin (1941, 1942, 1945, 1946, 1960, 1961 och 1964) gav simultan i Uppsala den 24 augusti 1968 uppmärksammades det överhuvud inte av lokalpressen.
Kristian Sköld var Sverigemästare fyra gånger – 1949, 1950, 1959 och 1963 – spelade simultan den 17 oktober 1977 mot ett okänt antal spelare med okänt resultat.
Att resultaten inte registrerades i klubbarkivet och att det inte finns något referat i UNT pekar på att det måste till något särskilt för att bli intressant.
Eller någon som …

 
Värlsmästarinnan Nona Gaprindasjvili
Efter den obestridda mästarinnan Vera Menchik Stevensons tagiska död 1944, var damernas VM-titel vakant tills dess Ludmilla Rudenko vann en VM-turnering i Moskva 1949–50. Därefter följde en rad sovjetiska världsmästarinnor med Elisaveta Bykova som den klarast lysande, men föga PR-mässiga, stjärnan. När Nona Gaprindasjvili vann VM-titeln 1962 fick schackvärlden en världsmästarinna som förenade spelstyrka med glamour.
Under stor lokal pressbevakning kom Gaprindasjvili till Uppsala den 16 februari 1967. På Folkets hus mötte hon 21 motståndare och resultatet +9 =6 –6 efter fyra timmars spel visar att motståndet var svårt.
UNT skrev: ”Att vara schackproffs är inget lätt yrke, allra minst för en flicka. Timme efter timme trippade hon runt borden på höga klackar, böjde sig över varje bord för att ibland göra ett blixtsnabbt drag och ibland ta sig en längre ´lutare´.”

Parti 15 Gaprindasjvili – Conny Svensson


Janos Tompa
Det var inte enbart de stora stjärnorna som kom till Uppsala. När ungraren IM Janos Tompa kom den 5 april 1988 hade väl få hört talas om honom och idag ännu färre. Han hade deltagit med mediokert resultat flera studentolympiader under 1960-talet och spelat några säsonger i den tyska schackligan, men har f.ö. inte gjort stort väsen av sig internationellt.
I vilket fall mötte Tompa 20 motståndare och gjorde +16 =3 –1.

Sverigemästarna ger simultan
Givetvis har Uppsalas båda sverigemästare Börje Jansson och Jan Johansson gett spridda men oredovisade simultanuppvisningar också här, t.ex. spelade Johansson mot juniorer den 13 januari 1990 med okänt resultat.

Två gånger Thomas Ernst
Stormästaren Thomas Ernst har två gånger gästat UASS. Första gången den 30 augusti 1994 var han på klubblokalen, med resultatet +xx =xx –xx/resultatet är dessvärre oregistrerat.
Andra gången gav han sin uppvisning på stadsbiblioteket som hade upplåtit utställningshallen på entréplanet. Ernst lockade 17 spelare och då inte enbart klubbspelare utan också flera klubblösa som ville möta en stormästare. Dessutom kom en hel del publik som gjorde det till en framgång för offentliga schackarrangemang i Uppsala. Resultatet +15 =2 –0 visar också att Ernst gick in för sin uppgift med allvar.

Parti 16 Ernst - Rickard Myrberg  

Fyra gånger Ulf Andersson
När Ulf Andersson kom till UASS första gången den 1 september 2001 var han den första stormästare som besökte Uppsala sedan Nona Gaprindasjvili var här 1967. Ulf mötte 22 motståndare inför många åskådare.
Ulf visade sig vara svår och resultatet +19 =2 –1 efter fem timmars spel visar att han inte tog lätt på uppgiften. Det parti han förlorade är resultatet av att Josef Styf påpassligt utnyttjade ett förbiseende av Andersson.

Parti 17 Andersson – Josef Styf

Året därpå återkom Ulf. Den 21 september 2002 mötte han 17 spelare och släppte endast ifrån sig två remier.
Tredje gången Ulf kom till Uppsala var den 3 december 2003 och resultatet blev åter värdigt en stormästare. På 22 partier släppte han två remier.
Fjärde gången Ulf besökte Uppsala var den 18 december 2004 då han mötte sexton motståndare och vann samliga partier.
Det är inte lätt att möta Ulf Andersson, ens i simultan.

 
Uppsalaspelarnas individuella resultat.
Simultanpartierna

   



Reviderad 2005-02-10    

© Sthig Jonasson 2005     Upp